28 Juni 2010
Jag och Serdar hade inte sovit en blund.Jag minns det som igår. Jag hade köpt kanske 11 cola burkar och choklad kaka att ta med mig till förlossningen. Väskan var packad sen länge. Det var dagen då vi skulle se vår prins första gången. Efter jag gått över 10 dagar insåg jag att den här killen inte tänkte komma av sig själv. Och att igångsättning blev vårt sätt. Jag bara visste det.. Jag var faktist inte jätte rädd för själva igångsättningen, Kl 10 befann vi oss på förlossningen. Vi gick in i ett rum och dom kände efter och sa att jag inte var mogen alls och inte öppen en enda cm. Livmodertappen var för långt bak. Så kollade dom med ultraljud för att se om vår prins hade vatten kvar där inne.. MEN ICKE! Så hon tog gelet direkt och körde upp. Gelet skulle starta värkarna och få livmodertappen att mogna.Timmarna gick och jag fick rejällt med värkar.Helt ärligt fick jag så kraftiga värkar så jag trodde att jag skulle gå sönder.. Men inget hände.. Absolut inte en enda centimeter.. Jag var för omogen för att få in en ballong.(som skall reta fram livmodertappen) så gelet blev vår väg. Men efter en hel dag med värkar och inte en enda cm öppen.bestämde sig min läkare för att stoppa processen och ge morfin och sömntabletter så jag skulle få sova. och ladda upp till dagen efter. Jag minns hur ledsen jag var.. Ingen prins..inte ens i närheten.

29 Juni 2010
Vaknar kl 8.äter frukost och sen var det dags igen.nu ville dom testa ballongen igen. Jag sa till Serdar att vänta utanför eftersom jag tyckte de var jobbigt att han skulle behöva se mig sådär igen efter alla 100 gånger kändes det som. Dom var tre personer som försökte få upp ballongen men det gick inte..det var omöjligt. det gjorde så ONT och jag blödde och det sved.. det va verkligen en av de värsta delarna av förlossningen.Men eftersom det inte blev nån lycka då heller så fick det bli gel IGEN! denna gång kommer värkarna direkt och det gör sjukt ont. Jag kan inte andas blå läppar blå naglar. SYREBRIST HEJ!! typiskt att jag inte tog de där med andningen på allvar.tips till er som ska föda.LÄR ER ANDAS.. Jag försökte med bad och alla möjliga olika metoder men inget hjälpte.. Jag testade dock inte lustgas så de vet jag inget om... Kl blir 4 iallafall utan att någon hänt. och en ny läkare kommer. Hon lyckas nå tappen och drar fram den .. och konstaterar att jag ÖPPNAT mig ... 4 cm allt var på G och jag blev så sjukt glad.. En av läkarna gick då ut till serdar och berättade den glada nyheten.. Jag bad om epidural och det kom snabbt.. vilken dröm detta var. värkarna kändes men som en dimmig känsla..jag kunde nästan SOVA i mellan..de var fantastiskt. vilken hjälp det var.. fick det kl 5.och fram till kl 9 hjälpte det..Sen var det liksom KÖRT inget hjälpte.. Jag försökte jobba med kroppen.trycket var helt sjukt kan inte ens förklara... helt galet.. Min barnmorska sa till mig innan hon gick hem för att släppa in nattpersonalen. Att innan kl 00:30 har du din SON! men efter både kräk och gud vet allt.. ett jävla massa gungande..kunde jag inte hålla emot längre..

30 Juni 2010 kl 00:39 för att vara exakt
Såg vår älskade prins ljuset första gången.. han var så otroligt vacker och det var vår allra bästa dag i våra liv.Varför jag skriver det här idag..nästan 2 år senare.va för jag såg drömmen om ett barn och kom på att jag vill FÖREVIGT minnas hur stark jag va.som klarade att föda fram vårt barn. och att jag fick chansen att kunna bära på honom och ge honom allt han behövde där inne...


PUSS PÅ ER!