Natten till måndag den 7 maj ungefär kl 4 på morgonen vaknade jag av att värkarna startade, jag kunde klocka dom det var ca 10 till 20 min emellan dom, men dom gjorde inte jätte ont jag kunde fortfarande slumra mellan varje värk, Milyan gick till dagis vid nio och jag försökte vila men kunde inte somna då det gjorde rätt bra ont, Serdar gick till jobbet kl 11 och jag tog ett bad, gick på toa och då kom det lite blodblandat slem, blev sjukt glad eftersom det redan nu var 2 dagar över tiden, jag räknade minst 14 dagar ;). gick hem till mamma fick stanna och andas många gånger och vi gick och hämtade Milyan på dagis! kl 4 ringer jag förlossningen och dom välkomnar oss in, Serdar kommer hem och hämtar mig, dom kör den vanliga rutten med ctg kurva urinprov och blod tryck allt ser bra ut !!värkarna syntes knappt! hon känner efter och säger !!!!!!! neeeeeej du här är det långt kvar, mjukt och pytte pytte öppet!!det är bara att åka hem IGEN! Vi gick ut jag var otroligt besviken trodde åtminstone att jag öppnat mig 1 cm men NO NO!! jag tänkte helt ärligt "MY LUCK" haha..
Hem igen och jag andades på dom släppte inte men mellan rummet var fortfarande långt mellan varje värk, vi la milyan tillsammans kl 7 och de va verkligen svårt och ligga kvar i sängen och inte göra konstiga ljud för att överleva värkarna, MEN jag klarade en hel läggning med värkar,
Efter detta va allt mest jobbigt jag hade min värme kudde dom skickade med från förlossningen men den hjälpte mig knappt, Kl 23 :00 Kom ANNIKA min ÄNGEL med en vetakudde och den hade jag då fram på magen och den andra bak, Serdar sov gott i sängen och jag stonkade i kring här hemma och andades och försökte tänka posetivt. Jag tog ett bad och alvedon men det hjälpte verkligen inte alls,
När kl närmade sig 1 så grät jag tilloch med jag grät och var förtvivlade och trött, HELT slut i kroppen ryggen värkte för jag spände mig så otroligt i varje värk för att jag trodde det hjälpte,
Jag ringer förlossningen igen, och säger att jag MÅSTE få en sovdos och att inget hjälper, Bryter ihop i telefonen och andas igenom en värk, Barnmorskan säger att jag ska komma in IGEN!
Jag ringer min mamma och smsar Annika som körde oss till BB kl 2 på natten ÄR EN ÄNGEL!
och Mamma kommer vi kastar oss iväg, Serdar halv sovande hehe, Väl på förlossningen är det svårt att ligga stil i CTG kurvan men jag klarar det! Träffar världens underbaraste barnmorska ANNA <3 rena dröm kvinnan,hon skämtar och är glad och posetiv precis det jag behöver,
När hon skall känna efter skickar jag ut Serdar,Tyckte inte han behövde se mer än han måste !
Jag förklarar medans hon tar på sig handskar att jag vill bara ha en sovdos och om de är en 1 cm öppen skiter jag i de här men SOVA måste jag!!
Anna känner efter och LER och säger.... MEN DU det är ju öppet 5 cm du är ju halvvägs och det har du klarat hemma sen kl 4... WUHU!!!
Fortsättning följer..........
Spännande <3
SvaraRadera