Är i lite av en chock.. man kanske inte går ut med en sån här sak i en blogg..
men ja jag fattar som sagt noll och känner att jag måste få ur mig allt..
Jag som alla andra blev ju till av en mamma och en pappa.. Tyvärr valde min pappa att inte vara näravarande under hela min livstid.. under 23 år har jag sett den mannen 2 gånger.. jag var då 6 år.. NU sitter jag här.. och min kära mamma ringde igår.. en dam hade ringt och talat om att min pappa nu mera är död... Jag har ingen aning om varför det känns så sorligt.. Jag menar han har ju nästan alltid varit död för mig.. Men å andra sidan hade jag ju lite tankar på att åtminstone Milyan kunde träffa sin morfar en dag.. Men ja så blev det alltså inte.. Mannen som är min pappa är död.
och någon chans att träffa honom finns inte... ( missförstå mig rätt. Jag gråter inte för jag har ju som sagt inte haft en enda kontakt med honom ) Han hade problem med spriten och är nog inte hemligt sten rik.. Och jag är det enda barnet så jag måste närvara på en jäkla bouppteckning..
De känns mest sugit.. VA FAN SKALL JAG GÖRA DÄR??


Ber om ursäkt för depp inlägget... ångesten i kroppen var tvungen att få komma ut..


Idag blir de jobb,,
och tillsist vill jag bara säga att jag är GLAD att Milyan fick en sån vacker och bra pappa som Serdar.. <3